Direktlänk till inlägg 10 januari 2016
Handling: Two years ago, the aliens made contact. Now Cara Sweeney is going to be sharing a bathroom with one of them.
Handpicked to host the first-ever L’eihr exchange student, Cara thinks her future is set. Not only does she get a free ride to her dream college, she’ll have inside information about the mysterious L’eihrs that every journalist would kill for. Cara’s blog following is about to skyrocket.
Still, Cara isn’t sure what to think when she meets Aelyx. Humans and L’eihrs have nearly identical DNA, but cold, infuriatingly brilliant Aelyx couldn’t seem more alien. She’s certain about one thing, though: no human boy is this good-looking.
But when Cara's classmates get swept up by anti-L'eihr paranoia, Midtown High School suddenly isn't safe anymore. Threatening notes appear in Cara's locker, and a police officer has to escort her and Aelyx to class.
Cara finds support in the last person she expected. She realizes that Aelyx isn’t just her only friend; she's fallen hard for him. But Aelyx has been hiding the truth about the purpose of his exchange, and its potentially deadly consequences. Soon Cara will be in for the fight of her life—not just for herself and the boy she loves, but for the future of her planet.
Tyvär men jag läste den på Engelska
Omdömme:
Jag älskade själva uppbyggnaden av själva historien och karaktärerna. den var väl skriven och man kunde koppla ihop alla saker samman. Även att man kunde känna igen sig i boken och man kopplar sig med karaktärerna. Eftersom jag älskade Caras personlighet genom att hon ville vara bäst i allt och alltid gjorde sitt bästa och plötsligt så får hon en inbytesstydent av en L'eihr. Och deras ras är uppföda att kunna vara enkelt lärda och tungan i rätt språk. Han slår Cara med allt och jag gillar att hon acapterar det. Och det är en del som hon snart börjar att älska med honom. Plus att hon verkligen gör sitt bästa för att han skall känna sig välkommen och det börjar han älska med henne.
Men det jag gillar bäst med denna boken är att deras relation byggs upp med små pysselbitar itaget som sedan varje pysselbit blir ett färdigt pyssel. Dem rör inte vid varandra förän det drar dem mot varandra. och när den scenen väl kom, så var det min favorit scean i hela boken. och i slutet som får man verkligen se Aelyx utveckla som person. han var lite tillbakadragen i början. Men i slutet öppnade han upp sig och man fick se hela han som person och det imponerade mig stort.
Och att hur Melissa byggde upp hela den här runt L'eihr världen. Hur dem inte skiljde sig ifrån oss människor. Samma kroppstyp men ingen navelring. Deras grå silvriga hud som lyste och det var attraherande med dem, plus deras ögon som stod ut gämförde med oss.
Får fem sjärnor av fem möjliga
Jag ska verkligen att skriva färdigt mina bok recensioner men jag läser så mycket nu och skolan tar en stor del av min tid.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
|||||||
4 | 5 |
6 |
7 |
8 |
9 | 10 | |||
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 | 17 |
|||
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
|||
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
|||
|